Näsan som tidsmaskin

Finns det något som snabbare kan ta en tillbaka i tiden än dofter? 
 
Behövde smörja ett osedvanligt torrt träns igår och öppnade en flaska Ekol-olja. Drog in den karaktäristiska doften och POFF! var jag uppe på selkammaren på Erstad Västergård, Visingsö för sådär 25 år sedan.
Krispig höst, remmalagssäsongen är slut för denna gång och alla lokselarna (sådär en 40 st) ska smörjas och hängas undan tills nästa sommar. Ett evighetsgöra, mer eller mindre.
Huvudet fullt av ungdomligt övermod, ur bandspelaren (som har ett egensytt fodral med fransar och heter Nisse) strömmar Prince, Di Leva, Madonna och Tears for Fears.
 
Och ett kar med Ekol-olja att dränka seldelarna i innan de torkas av och poleras, står och stinker i ett hörn.
 
 
Det ständiga soundtracket till stalljobbet...
 
 
Sommarens snabba tempo med remmalagskörning, party i Boklunden, hamnen full med folk, spökningar för campingturister, känns redan avlägsen.
 
Parkering på remmalagsplattan
 
 
Tidsmaskinen Näsan har gjort det igen; dragit fram minnen som inte sett ljuset på evigheter. Den här gången glada och ljusa sådana. Tack för det!